Radiofrekventa fält

När frekvensen ökar kommer det magnetiska och elektriska fältet att ”gå ihop” och bilda en elektromagnetisk våg. Detta sker vid omkring 1 MHz (1 miljon svängningar per sekund). Den enhet som man redovisar vågens ”styrka” i är effekttäthet W/m²(watt per kvadratmeter). De fysikaliska egenskaperna för elektromagnetiska vågor gör dem utmärkta för trådlös kommunikation. Radar och satellit-kommunikation använder också elektromagnetiska vågor med frekvenser från någon gigahertz och uppåt. Vid mycket höga effekter kan vågorna också användas till uppvärmning – en mikrovågsugn för hushåll har en effekt på 100-1000 W vid frekvensen 2450 MHz (2,45 GHz). Inom det medicinska området används de vid diagnostik med magnetresonans.

Antenner

För att ”skicka” ut EM-vågorna behövs en antenn. Antenner för basstationer är oftast placerade högt upp på hustak, i mast eller på husväggar. Antenner för radio och TV är alltid placerade i höga master. Antennens konstruktion bestäms bla av frekvens, effekt och de önskade utbrednings-egenskaperna. För att utnyttja sändareffekten på bästa sätt vill man inte skicka ut effekt ”rätt upp i luften”. Därför har antenner mycket bra utbredningsegenskaper i en viss riktning och sämre i andra. För att beskriva dessa egenskaper använder man begreppet antennvinst (gain), som redovisar ”förstärkningen” åt ett visst håll. För en basstationsantenn kan en typisk gain vara 25–50 ggr i framriktningen och 300 ggr lägre bakåt.